En man och en kvinna ålar runt på en rundel av grönt konstgräs. Monterar cirklar av blank metall. Placerar ut interiör i gräset. Rader av vita metallbollar flyter i den blåa luften. Jag fotograferar.

Kvinnan från SVT frågar om hon kan hjälpa till? Absolut!

Hon berättar om att i dagens föreställning ska Ebba von Sydow leda ett inslag från den extravaganta scen som nu byggs på Stureplan. Ämnet är  hovet inför sommarens bortgifte av kronprinsessan.

”Och” (här tycker jag mig höra hur SvT-kvinnan sänker rösten) så blir det skvaller”.

”Fint med public service”, säger jag.

”Ja”, säger kvinnan.

Att det inte finns ett helt linjärt samband mellan olika representationer av ett medium är uppenbart. Inte minst för Aftonbladet som hade hoppats på att bygga en publik till sin tv-kanal TV7 med hjälp av Aftonbladet.se. Inte ens Sveriges största mediesajt kunde användas till att få publiken att börja titta på TV7, lika lite som TV4s maffiga tv-publik kan få TV4.se att på allvar komma i kapp Aftonbladet.se.

I alla fall syntes inte Silverbacks vd Anna Bråkenhielm och Robinsons mamma på festen. Det gjorde däremot den förra handelsministern Maria Borelius, som tidigare drev tv-kanalen K-World med födelsedagsbarnet. Bonniers koncernchef Jonas Bonnier med fru deltog i festandet som upphörde framåt fyra på morgonen. Som chef för koncernen som äger TV4 kanske han borde har varit hemma och tittat på Robinson i stället.

Produktionsbolagsfolk kom det gott om, som Titans radarpar Thomas Hedberg och Anette Beijer. Canal Plus programchef Mats Örbrink, Dagens Industris koncernchef Casten Almqvist, Jarowskis Jan Zachrison och Mediavisions vd Marie Nilsson var några av den ändlösa raden av mediechefer som hyllade tv-prinsessan, som höll ett tal. Mat bjöds det inte på, men väl dryck och musik av ett coverband som ficks 40-plussarna att röra på sig i flera timmar.

Också Annie Wegelius chef, SVTs vd Eva Hamilton, kom, sågs och firade. Kanske diskuterade hon jaktmarkerna hennes man Karl von Heland lär ha införskaffat för familjen och det pratas rentav om mark i Afrika.  Från publicservice till private hunting, om man säger. Kanske kan SVT ordna en jaktdokusåpa på de Hamiltonska/Helandksa jaktmarkerna lagom till att TV4-chefen Jan Scherman fyller 60 ården 21 juni 2010.

SVTs offensiva strategi att sända fri tv via internet lämnar inte reklamkonkurrenterna någon ro. Och inte SVT heller för den delen. Kostnaden för att sända tv på nätet ligger skyhögt över kostnaden för andra distributionsformer. Priset för att nå en tittare i en timme ligger på 50 öre till 1,50 kronor. Det kan låta billigt, men är det inte. När Stefan Holm hoppade i OS-finalen i Peking tittade 80 000 personer via webben. Det kostade troligen SVT uppåt 100.00 kronor att sända inslaget till en högst begränsad publik.  En reklamkanal som Kanal 5 har uppskattningsvis 100 gånger högre kostnader för att sända webb-tv jämfört med distributionsvägar som marknätet.

Ska reklamtv-kanalerna få sina webb-sändningar lönsamma, behöver kanalernas säljchefer övertyga annonsörerna om att de ska betala tre gånger mer för reklamkontakterna i webb-tv.

Tv-kanalernas huvudvärk förvärras av konkurrens från piratkopierare och att frågan om hur mycket tv-kanalerna ska betala för rätten att sända inköpt tv-material på nätet inte är löst.

Ändå vill både Kanal 5 och TV4 öka webb-sändningarna. MTG kan inte räkna hem affären och avstår. MTGs spår är i stället betald webb-tv, alltså att tittarna betalar för innehållet och lanserade nyligen Viasat OnDemand. Om det är ett smart drag eller ett utryck för den nya MTG-chefen Manfred Aronssons, ointresse för nätet. Jag har inte hört honom prata om Internet en enda gång under de drygt tio år som jag har bevakat medier och marknadsföring.

SVT vill också börja ta betalt av surfarna. Ska public service-kanalen få igenom det, krävs förändringar av sändingsvillkoren. Det kan bli svårt att motivera att en licensfinansierad och statligt reglerad kanal ska kunna ta betalt för innehåll som annars sänds gratis, förutom licensavgiften då.

Stavas lösningen Y-o-u-t-u-b-e? Kanske. Men då vet vi inte om Youtube kommer att betalt för sändningarna på sikt (idag är det gratis) och hur stor kontroll över reklamförsäljningen som tv-kanalerna får.

Youtube är troligen en vinnare på längre sikt. Kortsiktigt gynnas också företagen som hanterar webb-sändningarna. Ett exempel är Qbrick som i alla fall före finanskrisen siktade på en börsnotering. Ett annat exempel är Basefarm som i sitt bokslut för år 2007 ökade intäkterna med 41 procent till 220 miljoner kronor. Publiken är förstås också vinnare.

Filosofiskt kan webb-tv förändra tv-kanalernas självbild. På webben mister tv sitt monopol på att leverera rörlig bild. Tv tvingas ur sin skyddade verkstad där trösklarna är så höga att alla utan tvåsiffriga miljonbelopp på fickan inte får komma in och göra teve.
Tv skapa en plats på nätet och dagligen motivera sitt existensberättigande.

Som du och jag, eller hur?

Dessa kategoribyggare/partners får ett försprång gentemot sina konkurrenter och som tack för det ställer de upp i en lanseringskampanj där bland flera Mona Sahlin (s), PM Nilsson (Newsmill) och Thorbjörn Larsson (DN) berättat om fördelarna med Googles plattform för rörlig bild, Youtube.
 
”Om man vill vara en folkrörelse måste vi befinna oss där folk rör sig. Och det är på nätet”, säger Mona Sahlin.

Omedvetet sätter hon också fingern på den formidabla makt som Google/Youtube har över det svenska samhället. Om man vill synas på nätet måste man relatera till Google/Youtube. De amerikanska it-ingenjörerna som skruvar ihop Google har stor makt över svensk informationsspridning. Men hur det rimmar med demokratiska värderingar, råder ingen diskussion om. För Mona Sahlin är det antagligen viktigare att framstå som om hon och socialdemokraterna är teknikvänliga och ungdomliga än att diskutera amerikansk informationsimperialism.

Kanske hoppas Socialdemokraterna också på annonsintäkter. Svenska Youtube ska öppna en annonsförsäljning och dela med sig av annonspengarna till sina partners. En av Bonniers största konkurrenter om annonspengar på nätet är Google. Ändå ställer sig Bonnier i halleluja-kören som hyllar Google/Youtube. TV4 ska som exempel lägga ut en hel del av sitt material från bland annat Idol, vilket naturligtvis gynnar Google/Youtubes affärer. Jag tar det som ett tecken på att Bonnier totalt har kapitulerat inför Google.

Visst, Bonnier får trycka ut sitt material till nya målgrupper, visst Bonnier får också vara med och sälja annonsplats och får ta del av Googles databas över användarbeteenden, men vad händer med varumärken som Dagens Nyheter och Expressen på sikt när de når stora publikmassor via Youtube och hur stor möjlighet har de att säkra kostnadseffektiv distribution till målgrupperna framöver?

Eller är det Youtubes system som gör det möjligt att skanna av om någon har lagt ut rättighetsskyddat material som lockar? Bland annat ska SVT effektivt ha fått stopp otillåtna klipp från Melodifestivalen.

Klart Mona och Bonnier ska testa Youtube, men måste de delta i kampanjgycklet och lägga sig så ovärdigt platt för ett företag som för inte så länge sedan höll till i något amerikansk garage?