Rolf van den Brink » Privat

Skjorta

Rolf van den Brink — Sun, 27 Nov 2011 14:10:40 +0000

Flyttar. Städar. Då kommer de fram. Alla gamla skjortor. Lägger fram dem, får nästan yrsel. De är så bråkiga.

Tänker på alla arbetsplatser jag tillfogat migrän med mina skjortor. Sorry.

Nej, jag har inget strykjärn. Inget skjutjärn. Kanske ett rivjärn.

Livets relativitetsteori

Rolf van den Brink — Sat, 15 Oct 2011 22:32:28 +0000

Hur kan det gå både framåt och bakåt på samma gång? Jag känner att jag är på rätt väg, fort framåt, ändå har jag känslan av att jag dras bakåt. Jag känner mig lyckad och misslyckad på samma gång. Är det historiens ballast som börjar bli så tung att den inte låter mig lyfta. Har jag kommit till den punkt där det förflutna drar starkare än det som väntar, som livets negativa energi.
Egentligen är jag nog bara trött. Men det kanske är samma sak.
Den ansamlade erfarenheter som blir det svarta hålet.
Du tror du är entreprenör, men förvaltar
aktiebolaget som startade samma
dag som du
föddes.
Och…

…fy fan.

Coop-sommar – med Curt

Rolf van den Brink — Tue, 02 Aug 2011 23:55:24 +0000

Brevet ligger på asfaltsparkeringen vid Coop i Norrtälje. Det ser ut att ha legat där två soldagar. Stämpeln på kuvertet är lätt blekt, men går att läsa. Brevet stämplades för tio dagar sedan, den 14 juli. Adressaten heter Curt Lundell. Han bor på ön Yxlans sydspets vid till 85 procent idylliska Vagnsunda. Där finns en allmän badplats där nästan ingen badar. De som inte har privat brygga har ofta stor egen båt. Den typen av Roslagsställe.

Brevets avsändare är Nobis. Det är ett nordiskt bussbolag byggt kring före detta Swebus. Nobis vinner upphandlingar för transporttjänster och kanske är Curt anställd där. Brevet kan ha innehållit en lönespec, en uppsägning eller en kallelse till kräftskiva, svårt att säga. Nobis logga har samma gröna färg som transportbolaget Bring. Brevet har B-stämpel. Det tyder på att avsändaren inte har haft dramatiskt bråttom.

På baksidan av kuvertet är nogsamt nedtecknat dagligvaruprodukter och priser för Coop och Ica.

Under listan för Ica går exempelvis att läsa

Lingongrova 2=28
Scan Bacon 3=25:-
Sv. Svensk fläskytterfilé 59:20/hg
Överstruket står Varmrökt laxfilé 35:20 st

Under listan för Coop:
Sv. Färska revben tjocka + spareribs 29:90/kg
Sv. Isbergssallad: 12:90/kg
Scan lantfalu: 800 gr 17:90 st
Vademecum munvatten + andra saker (prisuppgift fattas)

Handstilen är något sirlig och mjuk, motsatsen till maskulin stil. Användningen av kolon som öresavskiljare antyder ett något ålderdomligare språkbruk. Brevets avslutning är förbryllande: ”Jozo Salt”

Är listorna en förteckning över gjorda inköp? Eller en förteckning över tänkta inköp baserad på extra erbjudanden som delats ut? Varför står, med lite större bokstäver, fritt ordet Räkor?

Vad skulle inköpen användas till? En bjudning. Eller buffring av förnödenheter. Det kan konstateras att varken frukt eller grönsaker finns med i listorna.

Är det Curt som synspå bilden? Det kan inte helt uteslutas.

The Settlers

Rolf van den Brink — Thu, 21 Jul 2011 00:45:02 +0000

De gör mig alltid lite avundsjuk. Camparna som håller till 180 meter närmare havet. De påminner om allt det dåliga som kom när mänskligheten blev bofast. Det tunga ansvaret för egendomen, ångesten för det oundvikliga förfallet, livsglädjen uppluckrad som kittet i fönstren, anden som nöts ner med varje varv med gräsklipparen, tak över huvudet avlastat i bjälklag på dina axlar.

I campingen hörs tjuten av glädje, den ständiga grillfestens oas, badbyxa i stället för blåkläder och det enda tröttheten finns i solstolarna som bär de lyckliga nomadernas livsfyllda kroppstyngd.

Ja, men det är ju där jag skulle vara.

Så, en dag. En dam drar i gång en bensindriven Stiga-klippare. Rullar den två varv runt den lilla plätten kring husvagnen. Hon hade kunnat använda hushållssaxen.

Så är det förstås. Nomaderna vill bo i stuga, odla potatis och köra motordriven häcksax.

Insikten gav mig verktyget jag behöver. När det behövs, kan jag tänka på att andra vill ha det som mig. Ofattbart.

Svartvita djur

Rolf van den Brink — Wed, 20 Jul 2011 00:32:55 +0000

Vid gryningen krafsar en höfthög vit hund sig in på tomten. Den sprudlar av lekfull aggressivitet. Nosar ondskefullt nyfiket. Den är något på spåret. Några timmar senare i överexponerat soljus färdas en svart katt fram över gräset i rak bana. Sover jag för lite.

En dag på webbyrån

Rolf van den Brink — Fri, 10 Jun 2011 09:19:15 +0000

I dag är jag på webbyrån A3J och rättar till skavanker på Dagensopinion.se. Vi har en lista på buggar. En del bara kommer utan att någon har gjort något. Som om itmiljön lever sitt egna organiska liv. Ytterligare en värld skapad av människan som människan inte längre råder över. Precis som ekonomin.

Kommer att tänka på tiden som system manager på Ericsson. Tystnaden. Sladdarna. Knattrandet på tangentbordet.

Det intravenösa kaffet. Det globala amerikanska språket med brackets, kolon och alla tecknen du måste vara insatt för att hitta på datorn. Den ensamma mannen med sin skärm. Den evigt ensamma mannen med sin farkost. Fiskaren mot hajen. Gagarin mot rymden. Da Vinci och hans färgverktyg.

Nästan ingen säger något. Det är total koncentration. En man, ett problem, en situation.

Inte det alla samtidiga kanalers kaos som jag jobbar för att åstadkomma. Av någon anledning.

Jens ordnar kaffe. Vi fixar så att ÅÄÖ visas som de ska i folks Ipad. David på Almega tycker det ser okej ut. Nästa bugg…

Som att komma hem

Rolf van den Brink — Thu, 02 Jun 2011 00:12:13 +0000

Som att komma hem. Gick rakt in i Alex Schulmans barnvagn i Humlegården i morse. Jag har inte sett honom på flera år. Han har rusat uppåt. Jag är tillbaka i källaren. han luktade rök som vanligt. Det kändes som att träffa den där bråkiga, konkurrerande lillbrorsan som blivit odrägligt framgångsrik. Den där brodern som dessutom utnyttjar dig som en instutition i ditt stillastående tillstånd. Han brukade skriva ankiga krönikor för mig på Dagens Media. Nu skriver han böcker och är med i breddprogram på SVT. Ändå, jag kände att jag hade saknat honom.
Passade på att ringa till Bernt Hermele som jag har varit ovän med i många år. Eftersom jag inte kunde komma ihåg vad saken gällde, kändes det som om det var lika bra att riva bort det plåstret också.
Han är mer som en storebror om alltid passar på att lägga in ett kommatecken i det han säger, följt av en språksats som på något vi berättar att han vet bäst. Irriterande, fast lite rörande.
Hela dagen var en återvändo till familjehemmet. Trevligt och tryggt. Men det skavde.

Heller röd än Jan Scherman

Rolf van den Brink — Fri, 20 May 2011 13:53:27 +0000

Jan Scherman kommer för tidigt till mötet på Bonniers huvudkvarter på Kungsgatan i Sthlm. Röda brallor. Röd Iphone. Ser sig om i receptionen. Njuter av att hans tv-kanaler visas på skärmarna i receptionen. Under tiden ackumulerar kön på Biblioteksgatan där H&M öppnar sin första lyxbutik av märket Cos i Sverige.

Jan Scherman fingrar på sin Iphone. Reklammannen Laxen slinker Mäster Samuelsgatan ner. Mot Riche, mot lunch, mot affärer och nya styrelseuppdrag. Med allt och mot inget.

Under tiden tickar Iphone-kronorna in på Apples nya huvudkontor strax under Bonniers ledningsnäste. Det är en dag i matrixlabyrinten där allt tycks hänga samman, men inget passar ihop.

Vad gör egentligen Jan Scherman här? Och jag?

All time high five

Rolf van den Brink — Wed, 18 May 2011 16:21:04 +0000

Jag gjorde saker jag inte brukar. Bytte däck. 4.792 kronor. Aldrig gjort förut.
Träffade två private bankers i City varav en pratade Skövdemål. 1st time ever.
Tryckte in en 4 meter lång balsampoppel i bilen som är 3 meter lång. Trädet stank av sötma. Världsrekord i Wunder-baum? Talade med arbetarrörelsens ekonomlegend medan åskan fick spel. Den digitala gurun berättade att han firman höll sina möten i joggingspåret med ledningen pratande och springande.
Jag såg inga barn.

Rolf van den Brink — Wed, 20 Apr 2011 22:05:07 +0000

Det är påsk. Då är det bra med en tupp. Också på Östermalm.