Guillou eldas upp i Hildebrandts och Hadley-Kamptzs bloggfjäsk

Allt fler av pappersmediernas krönikörer och kolumnister tar upp bloggvänliga ämnen. Är det för att bloggvärlden är ett nytt spännande fenomen? Eller för att bloggarna är en synnerligen begåvad läsekrets? Eller hoppas gammelkolumnisterna att bloggarna ska vara nyttiga idioter och sprida kunskap om kolumnerna till en vidare, digitaliserad publik?

Senast i helgen hade Aftonbladet och Expressen kolumnister som behandlade bloggvärlden (bloggosfären kallad av de frälsta). Aftonbladets Johanne Hildebrandt tog i söndags upp att bloggarna forstätter att debattera vad som är sant i boken Gömda trots att bokens huvudperson Mia har trätt fram i ett försök att återskapa förtroendet för författaren Liza Marklund.
Johanne Hildebrandt drar slutsatsen att bloggarna fortsätter eftersom det ”finns för många obesvarade frågor och luckor i historien”. Hon smörar rejält för bloggarna. Deras ”betydelse” ökar, de har de ”fräscha idéerna” och att ”ignorera dem är förödande”.

I lördagens utgåva av Expressen kopplade Isobel Hadley-Kamptz rättegången mot Pirate Bay samman med lagar som kan begränsa friheten på nätet. Det var förövrigt en lika informativ som virrig krönika med en slutsats som jag ännu inte lyckats greppa.

Isobel Hadley-Kamptz och Johanne Hildebrant väljer ämnen och argumentering som ligger helt rätt för bloggarna. Det lukat rentav bloggfjäsk. Ett fjäsk som kan skapa cred och digital berömmelse för två papperkrönikörer.

Ska bloggarna kunna blidkas, kräver dramaturgin också att det går att visa upp en skurk som behöver bekämpas. En skurk som skapara enighet bland bloggare och kolumnister, rätt och slätt en gemensam fiende. Både Isobel Hadley-Kamptz och Johanne Hildebrant målar upp nationaljournalisten Jan Guillou som en konservativ bakåtsträvare som inte förstår sig på bloggar och nya medier. Han har “proklamerat” att “bloggarna är värdelösa”, skriver Johanne Hildebrandt. Han är “del i den makt som hotas och därför försöker han låtsas som om ingenting förändras”, skriver Isobel Hadley-Kamptz. Varför är det just Jan Guillou som kan eldas upp? Jo, för att han är försvagad på gränsen till ofarlig, har små möjligheter att påverka deras karriärer och för att han med sin skrivmaskin är en så tydlig ikon för gammelmedia En lämplig skurk att bilda en enig front mot, alltså.

Med manövern flyttar Isobel Hadley-Kamptz och Johanne Hildebrant effektivt fokus från det faktum att de själva främst har pappersprodukter som megafoner. Bloggfjäsket tycks funka och som lätt nyttiga idioter sprider bloggarna pappersbudskapet vidre ut i det digitala landskapet , bland annat Dynamic man, Ann Helena Rudberg och Gunillas Dagbok. De får det att framstå som som om Isobel Hadley-Kamptz och Johanne Hildebrant är delar av en digital folkörelse när de själva verket ingår strukturen, ett medieetablissemang som bloggare är en motpol till.

Comments 12